Det som jag vaknade med mitt i natten igår var att en del trådar faktisk är kedjor, alltså mycket starkare och tyngre. Ingenting man sliter av utan vidare. En sådan kedja är ledningskedjan. Det var den jag vaknade med. Det pågår tydligen mycket i det undermedvetna och jag blir glad när det dyker upp som något så användbart. Först är det bara ett ord, sen ett begrepp och sen vartefter det får sitta och vila sig i bakhuvudet så öppnar det en hel värld av reflektioner. Här är några av dem. Ganska så färska så spinn vidare själv och hör gärna av dig.
En kedja ger genast associationer av fångenskap eller förankring. Kedjefångar. Jag kan se hur de släpar sig fram med sina fotbojor ihopkedjade i ett långt tåg på väg till stenbrottet. … 16 tons … company store … melodin ekar i huvudet.
När jag frigör mig från den bilden så dyker den andra upp av de stora fartygen förankrade med sina förtöjningar av starka kedjor som går ner i djupet. 50000 ton ligger och guppar på redden. Vi går ingenstans. De tunga bilderna ger vika för lite lättare mer hanterbara bilder av länkar som länkar oss samman. Hur många vänskapslänkar hänger inte runt handlederna på oss.
Bilden skiftar igen till mer metaforiska bilder hur vi alla är sammanlänkade. Inget högt utan lågt, inget starkt utan svagt. Vi lever i en polariserad värld där differentiering leder till integrering som leder till differentiering som leder till … Ja du fattar, utveckling. Så ledningskedjan är ett uttryck för utveckling. Eller är den ett uttryck för fångenskap och stillastående?
Det är här det blev tydligt med att vi har ett val. Jag väljer utveckling. Differentiering eller polarisering är mycket användbar om vi accepterar den som den är. Full av möjligheter men då kräver den ett holarkiskt synsätt och inte ett hierarkiskt. Det vill säga väljer vi ett ovan/nedan perspektiv eller väljer vi ett mer dynamiskt perspektiv som ger oss möjligheten att vara ovan eller nedan eller sidledes till våra medarbetare vartefter situationen kräver det.
Är jag beredd att kontinuerligt förhandla mina gränser och öva min tillit. Är jag både ledare och medarbetare? Står jag på en stadig värdegrund? Låt oss tillsammans utveckla ledningskedjan där vi inser möjligheterna i att vi ändå är obönhörligt sammanlänkade. Jag-du-alla-planeten.
/Svante Björklund
